Vilset barn söker sin far

Tårarna rinner.

Det verkligen forsar tårar.

Vet inte varför jag plågar mig själv gång på gång.

Har kollat på foton från min fars 40-års dag.

Han såg verkligen annorlunda ut då mot den

sista tiden han levde.

Han ser så glad ut på bilderna, så lycklig...

Var fan tog den figuren vägen?

Va, pappa? Var blev han av?

Jag kommer ihåg din korta stubin och dina

svordomar. Kommer ihåg många onda saker.

Men då var du ju för helvete levande!

Vad i helvete var det som knäckte dig?!

Vad fick dig att välja bort ditt liv?

Att sakta tyna bort...

Jag vill veta. Jag vill fråga dig.

Jag kommer även ihåg många bra saker.

Många bra minnen.

Nu skulle du blivit farfar också.

VARFÖR ÄR DU INTE HÄR????!!!!!

SVARA DÅ!!!

Jag hatar tystnaden som blir...

Inget svar, ingen pappa.

Bara dessa tårar.

FUL...? Sa du FUL???!!!

Dags att skriva nåt jag borde skrivit för länge sen!

Sluta att tro att du är ful!

Du kan ALDRIG någonsin se det jag ser,

så försök inte säga till mig vad jag ska se.

Vad du än säger så kan du aldrig ändra

hur jag uppfattar dig.

Om jag så skulle bli blind så finns samma

bild kvar i mitt huvud!!!

Även fast det gått mer än 15 år så finns bilden

kvar än. Den sitter som berg!

Den där söta tjejen med långt, mörkt hår och

bruna rådjursögon som kan smälta isberg...

Ett leende som kan charma det vildaste lejon

och en röst så len att den kan trollbinda en diktator.

Vad har DU som jag INTE skulle tycka var vackert?!

Nej du, min älskade fru

du är mycket, men FUL är du INTE!

Du är VACKER!

Vad har hänt?

Sen sist jag skrev: Massor och inget.

Håller på för fullt med 189 olika projekt,

några är iallafall avklarade, men många är kvar.

Trivs som f-n med att bo på landet igen!

Finns ALLTID nåt att göra hur oviktigt det än

kan vara. Jag får lätt dagarna att gå.

Har fått pröva något jag aldrig trodde att jag

skulle få göra också: Jag får rita på väggarna.

Brukar ju rita en hel del, både seriöst o på skoj.

Men nu håller jag verkligen på att göra min första

STORA väggbild! Ska nog bli ett helt collage på i rummet.

Har man världens coolaste fru, eller vad?

Attberopå frun...

Har ju blivit så att hon fick nåt litet växande i magen.

Så nu ska man bli pappa. Biologisk/ekologisk/ekonomisk

och allt annat som tänkas kan...

Ibland när jag stannar upp och tänker på det så

börjar det bubbla i magen. Ett barn...

Vem i h-vete kunde tro det...?

Inte JAG iallafall.

Mer attberopå frugan:

Jag älskar dig

Varje dag tänker jag på hur bra jag

har det och vilken tur jag har.

Även om jag inte säger det rakt ut,

så finns tankarna alltid i mitt huvud.

Jag kan inte ens fantisera hur min

vardag skulle se ut utan Dig!

Jag är ganska säker på att jag hade

lämnat in för länge sen om inte du

plockat upp mig den där kvällen för

länge sen...

Och nu, ett barn, ett äktenskap och

ett foster senare:

(Wow, det ÄR verkligen stort!)

Glöm aldrig att jag älskar dig

Irritation

Hur får man en människa att förstå när

det inte verkar gå in nåt även fast man

skriver EXAKT vad man menar?

Exempel:

"Jag vill inte att du ska skriva mer till mig."

"Orkar inte ödsla mer tid på dig, så sluta."

Om jag skriver så till någon så menar jag

verkligen att "jag vill inte läsa mer eller

prata med dig"...

Kan inte vara så svårt att förstå, va?

Om någon vill bli min vän och skriver en

massa frågor och ber om min hjälp med

både saker och bättre mående, som jag

svarar på helt normalt. Ska jag då behöva

få uppkört i ansiktet att jag beter mig som

det ena och det andra och jag gör dittan och

dattan? Själv tycker jag inte det.

Om Du ber om min vänskap först och senare

säger att DU inte behöver ha MIG som vän, då

har Du fått allt bakvänt! Jag klarar mig bra ändå.

Det var inte JAG som bad om fler vänner!

Nej, jag är enkel: Behandla mig som du själv vill

bli behandlad.

Om jag känner att Du skulle

komma att hota mig eller min familj, då kan

jag bara påminna om vad jag är kapabel till

och be Dig se tillbaka på hur stor Du känner

Dig när jag står öga mot öga med dig om jag

är på mitt allra SÄMSTA humör!

Mitt tålamod tog slut rätt fort och det finns

bara EN som bromsar mig nu: Min fru.

Men om hon flyttar sig, då ska jag friska upp

ditt minne med största nöje...

Det var en gång...

...en bortglömd blogg.

Var ett bra tag sen jag skrev nåt.

Var in en vända för några dar sen, men det

blev inget skrivet. Brukar heller inte skriva

något om jag inte har något vettigt att skriva

eller inte är på humör.

Nu sker ett undantag.

Är långt ifrån att vara på bra humör.

Fast jag kanske ska ta det från början...

Har haft en jä-a massa saker att göra på gården

och i huset o trädgården, traktorn m.m.

Blir liksom 100 projekt på en gång.

Men en av de viktigare sakerna, enligt mitt

eget tycke är att få traktorn att fungera som

den ska och att det ska vara lätt att använda den.

Visst, det är svårt och tar lång tid, men vem f-n

skulle föredra att skotta flera hundra kvadratmeter

tomt och en hel väg för hand när man har en traktor?!

Har lagt ner många timmar på att fixa olika saker på

den och nu är det några saker kvar, som är nödvändiga.

Då tycker min fru att jag har lagt ner för mycket tid

och att jag borde göra annat:

Klippa gräset, passa lillen medan hon sorterar ut saker

från kartonger, bygga klart en garderob...

Allt detta kan jag göra, men det känns lite oviktigt och

saker som kan göras inomhus har vi hela vintern på oss

att göra.

Jag känner ju liksom lite press eftersom hösten är här

och jag vill inte ligga ute i vattenpölar eller snö och laga

och skruva på en traktor som borde vara fungerande

till vintern. Än mindre känner jag att jag vill börja skotta

snö klockan 3 på natten för att man behöver iväg med bilen

vid 7.30.

Nu blev det iaf så att vi skulle hjälpas åt att bygga klart

garderoben tillsammans. Gick bra igår och vi fortsatte en

stund idag, sen råkade jag säga att hon höll på att borra

ett hål snett. Aj som f-n!

Då ger hon bara upp!

Sen går hon in utan ett ord. Fast jag sa att det bara var att

fortsätta, det är ju liksom inte hela världen. Det går ju

att korrigera eller göra ett nytt hål brevid.

Men nej, icke sa Nicke!

Vid ett sånt tillfälle kokar jag över. Hade lust att gå lös med

vedyxan på hela logen. Ja, jag kanske har ADHD, men inte

f-n tycker jag att man ska ge upp och bara skita i allt för

en småsak. Och inte tycker jag att jag överreagerar heller.

Om man bara ska ge upp för en sån liten sak, hur ska jag

då tolka det som hänt i vår relation för drygt ett år sen???

Eller när vi nu har en bagatell på halsen, ska jag också

bara ge upp?

Är det skilsmässa och slut på vår relation då?

Ta dig i kragen och gå ut och borra det förbannade hålet:

snett, rakt eller åt vilket jävla håll du vill!!!

Bara det är ett hål i den satans regel-jäveln så blir jag nöjd!

Och om du inte vill mer sen, så är det väl så,

men då finns det iaf hopp för garderoben och även

mänskligheten inklusive oss...

Till min fru

Vi är bara i början av vårt liv tillsammans,

men jag finns här, för dig, för alltid.

Du vann mitt hjärta och fick min själ:

För du ändrade mitt liv, du ändrade mina mål.

Du fick mig att upptäcka kärlek

och det var nytt för mig.

Vi pratade och blev vänner, vi lärde känna varann.

Nu har jag kysst dig och haft din hand i min.

Jag har vaknat brevid dig och känt din ljuva lukt.

Jag har drömt om dig och vet att du är den rätta för mig.

Jag har sett dig gråta, jag har sett dig le.

Och ofta har jag sett dig skratta.

Jag har tittat på dig medan du sovit.

Jag känner till dina rädslor och du vet mina.

Jag vill bli far till ditt barn och leva en evighet med dig.

Vi har haft motgångar och svackor, men jag är helt säker:

Jag älskar dig och vill för alltid vara hos dig.

Jag vet inte hur jag skulle kunna leva utan dig.

En salig röra

Jaha...

Var ska jag börja?

Utflytt, uppackning, kartonger, bilar, traktor, vindskivor,

potatisland, födelsedag, häcksax, loge, trösklar, växthus,

Biltema, fönsterkitt, ved, giftermål, kylskåp, postlåda,

våtrumsmatta, hemmagym...

Detta är bara några av ingredienserna i den här soppan.

Tror inte jag någonsin haft en så lång "att-göra" lista.

Men det är kul som fan att göra det mesta, fast dagarna

känns alltid för korta.

Önskar verkligen att sommaren kunde vara minst ett

par månader till nu!

Kom igen, solen, kom igen!

Fredagsmys?

Eller kanske inte...?

Det blev nån form av regn blandat med storm idag.

Vet inte om det blir någon aktivitet alls ute.

Verkar som allt arbete blir inomhus idag,

fast det finns ju en hel del att göra där också.

Ja, då har man ju en chans att komma ifatt lite

bland kartong-kaoset och möbeldragande.

Har ju många rum att få ordning på.

För att inte tala om badrummet...

Det kanske är lite tur att man tvingas jobba inne,

trots allt...?

Ja, man ska se saker från den ljusa sidan.

Inflyttad...

...men långt ifrån uppackat!

Klockan visar 5.11.
Det är torsdag morgon.
Vi har flyttat i 3 dagar nu, men det känns
som veckor! Det är så mycket saker...

Vill kunna slappna av, men det går inte.
Att göra listan bara växer och allt "häst-göra"
tog mer tid än jag trodde.
Nu är det nästan klart, så snart kan jag
börja rikta in mig på bröllop och trädgård.
Vill gärna att gården ska se bra ut när man
får gäster.

Skulle även vara kul att sätta fart med huset,
men det får nog vänta till efter bröllop.

Kartonger, kassar och lösa delar överallt...
Ja, det ser ut som det brukar under en flytt.

Jag trivs bra. Skönt att slippa stan, med allt
skrik, festande och folk överallt.
Här kan jag gå ut utan att 32 grannar stirrar.

Längtar efter att skruva på traktorn och få
höra den bluddra igång. Och vad skönt det
är att kunna skruva på Amazonen HEMMA!
Gräsklipparen ska också pillras på...

Som sagt: inflyttad men långt ifrån uppackat
och klockan tickar på...

Ett ovanligt vanligt inlägg

Har märkt att det är sällan jag skriver.

Vet inte varför...

Har ju massor av saker jag vill skriva,

men jag tar mig inte tid till det.

Konstigt, det där. Nu borde jag verkligen

göra det, för sen kommer det inte finnas

någon tid alls.

Jaja, den som lever får se hur det blir.

Ska ju som sagt flytta snart och efter flytt

blir det ju en massa "att göra" som står på

schemat. Längtar med viss rädsla; sommaren

kommer inte räcka till åt alla projekt.

Var iväg till fästmöns kompis för ett tag sen.

Kom lagom dit när jag fick en fråga om jag kunde

kolla på en 4-hjuling som inte ville starta.

"Visst, glo på den kan man ju alltid..."

Och några timmar och en semi-skitig, tjurskallig

bilmek senare så knarrade leksaken igång!

Blev en grundlig genomgång: startmotor, stift,

gnista, soppa, förgasare, slangar och bränslejusteringar.

Helt klart kul och att sen se den lille ägaren överlycklig...

Oj oj oj, vad jag kunde känna igen mig som ung!

Den belöningen är mer värd än pengar.

Grabben brände tydligen gummi i flera timmar efter vi åkt!

Skönt att känna sig nyttig ibland också.

Kan ju erkänna att jag ibland saknar den känslan.

Att vara tillsammans med farsan och skruva på nåt

och känna att man gjort nåt häftigt experiment som

sen funkar som planerat!

Eller att ha en son brevid som hjälper till efter bästa

förmåga och som jag kan lära det jag kan...

Ja, det vore ju jävligt coolt om man fick en dotter som

var inne på mekanik och bilar, men det är nog inte

lika vanligt, tyvärr.

Men tänk om...

"Grabbarna står vid den lokala korv-mojen och skryter

om sina dekal-trimmade vrålåk. Då kommer en liten tjej

fram och säger försiktigt, men halvstöddigt att hon nog

kan hänga på killarna om de låter henne vara med.

Hahaha, blir svaret. Visst, säger nån, jag kan visa hur det

går till när du får äta grus...

Döm om hans förvåning när hon går till sin bil för att racea:

Pappa har hjälpt henne dra ihop en neon-rosa Amazon med

kraftigt preppad B20 under huven på ca 180 hästar..."

Ja, drömma går ju bra.

Bara att se vad framtiden har att erbjuda mig.

Väntan, bara väntan

En evig sådan känns det som...

Hur jävla länge ska man gå runt och göra inget,

när man egentligen VILL göra så mycket?

Vill fixa traktor, bygga utedass, ordna databord,

plöja upp ett trädgårdsland, måla o snickra, skruva

bil...

Ja, listan blir lång på vad jag vill, men inte kan göra.

Bara att vänta vackert på flytten.

Och när den kommer blir det bråttom som fan!

Ska få alla saker färdiga på 7 dagar.

Ja, 7 dagar!!!

Då ska vi hunnit flytta, städa, tömma loge, fixa möbler,

ha våra rum klara och mycket mer, för då är det bröllop.

Tror det blir LÅNGA dagar och nätter så jag VET att jag

hinner med allt.

Jag vill börja NU!

Men det är en evig väntan.

Skoj att veta?

Vad gjorde du klockan 08 i morse?

Var på väg hem igen efter att ha skjutsat Amanda till skolan.

Vad gjorde du för 15 minuter sedan?

Satt vid datorn.

Det sista du sade högt var?

Det var ett tag sen (svar på frågan om jag bloggat nyligen)

Vad har du druckit idag?

Kaffe, kaffe och kaffe

Vad var det senaste du åt?

Keso och jordgubbssylt

Vad var det senaste du köpte?

Pepsi, energidryck, kaffe och nåt mer som var oviktigt.

Vad är det för färg på din ytterdörr?

Vit

Vad är det för väder hos dig nu?

Varmt som i h-vete.

Godaste glassmaken?

Vanilj

Tror du på kärlek vid första ögonkastet?

Ja, självklart!

Sover du tungt?

Ja, det sägs så...

Drömmer du mardrömmar?

Ja, det händer

Favoritklädsel?

Födelsedags-kostymen

Favoritlåt just nu?

Burnin love, Elvis

Vad ser du om du tittar till höger?

Elvis (dock en tavla)

Vad gör dig glad just nu?

Älsklingen

Vad ska du göra härnäst?

Hämta mer kaffe

Höger eller vänsterhänt?

Både och, beroende på vad jag gör

Humör just nu?

Neutralt

Favoritgodis?

Cocosstänger

Kläder just nu?

Shorts

Hur många kuddar sover du med?

2

Spelar du något instrument?

Har spelat tvärflöjt. Just för stunden inget, men ibland piano och gitarr.

Morgon eller nattmänniska?

Får väl bli morgon då

Vad är viktigast för dig?

Familjen

Är du kittlig?

Nej, bara på ett mycket udda ställe...

Snarkar du?

Nej, inte ofta. Gjorde det förrut

Stjärntecken?

Leo

Äckligaste insekten?

Sniglar!!!

Stökigt eller välstädat?

Helst välstädat. Nån frivillig??? Tror egentligen det är mittemellan.

Vad längtar du mest efter just nu?

Att sätta fart med alla projekt som kommer med flytt. Sen en sak till som jag inte får skriva här...

Hur lång är du?

Ungefär 178,32 cm

Tycker du om kinamat?

Japp.

Tycker du om kaffe?

Japp, dricker väldigt mycket.

Vad dricker du till frukost?

Kaffe och multi-vitamin

Sover du på någon särskild sida?

Ja, närmast fönstret. Annars på rygg...

Tycker du om att mysa?

Ja, det är väl klart.

Är du en beroendemänniska?

Ja, det är jag. Beroende av kärlek, fritid, lek och mycket annat...

Jagad!

Det är inte ofta jag brukar komma ihåg mina drömmar,

men inatt har jag drömt mycket och obehagligt.

Fy f-n va hemskt det är när de nära försvinner och

inte kan man göra ett skit åt det heller.

Riktigt jobbig dröm och tur att det inte var sant.

Efter jag vaknade så satt jag en halvtimme och var

jätteförbannad på de som gjort er illa.

Jag tror aldrig jag vågar släppa er ur sikte mer!

Vill aldrig känna den hopplösheten i verkliga livet.

Skulle lätt offra mitt eget liv för er skull.

Jag älskar er, i både kropp och själ.

Hoppas vi lever lyckliga utan såna hemska incidenter.

Dumma drömmar!

Tankar...

Ett helt år har passerat.

Kan knappt tro det själv...

Vart sprang det året?

Vi gjorde ju en hel del förra sommaren.

Tror vi var runt halva Sverige, hälsade

på vänner och släktingar. Det blev grillning,

bilfärder, bröllop och annat.

Vintern var bara lång och kall...

Och nu går man i väntans tider.

Flytt, nya idéer, jobb och bröllop.

Känns ju lite skumt att man ska gifta sig.

Har haft en del funderingar kring hur det

ska gå och hur livet kommer att bli...

Efter mycket funderingar, tankar och minnen

så kom jag fram till detta:

14 års längtan efter dig.

1 år tillsammans med dig.

Och fortfarande så ser jag den där 14 åriga, söta,

mörkhåriga tjejen jag blev kär i för så länge sen!

Även om vi blivit äldre och ändrat oss en del sen

dess, så är jag beredd att satsa mitt liv på att den

bild jag har av dig inte kommer ändras om jag så

lever 100 år till!

Jag älskade dig igår, jag älskar dig idag och jag

kommer älska dig imorgon

Dag 30

10 dödssynder

Ja, de här jä-a dödssynderna knäcker mig!

Jag kan inte komma på 10 saker...

Får väl ta lite i taget då.

1. Att ligga med bästa vännens partner

2. Att bära hand på min familj

Dag 29

Det här ska jag bli när jag blir stor

Min första, spontana tanke är: vuxen?

Min andra tanke: när blir jag stor?

Är ju 32 nu, snart 33, är man vuxen då eller stor?

Om jag ska tolka frågan lite som jag vill, så blir

svaret ungefär så här:

När jag var liten hade jag ett par drömmar om vad

jag ville bli. Det ena var rock-stjärna. Ville bli lika

stor som Joey Tempest (sångare i Europe för er som

kanske inte vet). Fast jag ville inte stå på scen...

Har alltid haft lite svårt för att stå framför en grupp

främlingar, så jag fick ge upp den drömmen.

Det andra var bonde, precis som min morfar. Min kusin

och jag satt och pratade om att köpa min morfars gård

och göra det ena och det andra. Vi skulle ha den traktorn

och de djuren o.s.v...

Jag blev inte mång-miljonär innan morfar sålde gården,

så det blev inte bonde av mig heller.

Så vad blev jag då?

Ja, något åt bondehållet kanske. Vet ju en del om jord-

och skogs-bruk. Trivs bland maskiner och tycker om att

jobba fysiskt. Bilmekaniker passar mig. Det trivs jag med.

Hoppas jag kan starta en egen verkstad nån dag...

Dag 28

Saker jag saknar

Den var lätt!

80 och 90 talet.

Då var man ju någorlunda ung och oförstörd.

Dessutom hade man en kropp som inte var

trasig och ett huvud som var med i leken.

Tur att jag ändå är älskad. Skulle vara illa om

jag bara hade mig själv OCH ett trasigt chassi.

Saknar även musiken som gjordes förr.

Känns som att det var mer själ i musiken förut.

Saknar också min nalle ibland, men det är en

historia jag inte skriver här.

Dag 27

Min favoritplats

I sildan...

Behöver inte säga mer

Dag 26

Mina rädslor

Ytterligare en svår sak...
Har upptäckt att jag får lära mig
om mig själv när jag skriver om alla
de här rubrikerna. Känns lite udda
att inte vara riktigt säker på vad jag
känner och vet om mig själv.

Rädslor var det visst...

Jaha, sniglar hamnar ju i topp.

Sen tror jag att jag är rädd för att
bli helt ensam. Verkligen helt ensam.
Känns som en skrämmande tanke.

Är även rädd för att vara "obrukbar".
Att inte klara av att göra saker som jag
är van att klara. T.ex bli av med armarna.

Sniglar är verkligen inte roliga...

Likgiltighet. Det vill jag inte ha eller
vara. Vill ha aktion och reaktion.
Frågor och svar.

Och det här kan låta sjukt, men jag är
rädd för mig själv. Vet vad jag är kapabel
till och det är MYCKET destruktivt skit!

Vill inte bli den jag var, vill bara

fortsätta vara som jag är.

Sist men inte minst: Sniglar.
Dessa slem-lämnande, utdragna, vidriga
små jävla dregeldroppar! Fy fan såna
värdelösa och onödiga ting. Försvinn!

Dag 25

Det här är jag bra på

Då blev jag tvungen att vända mig till
en som bor ihop med mig...

Enligt henne:
"Lapa bäver"
Fingerfärdig
Kyssas
Och där tröttnade jag för det enda som
kommer från henne är sex-relaterat...

Enligt mig själv:
Skruva bilar
"Bygga" ljud (både bil & hemljud och till dator)
Teknisk, klarar den mesta tekniska utrustning
Datorer. Är/har varit grym på att bygga,
laga, installera och fixa fram program
till datorer.
Hitta logiska lösningar på diverse problem
Sudoku
Bilspel på PS, PC och annat

Dag 24

Det här får mig att gråta

En sorglig film.
Jag avskyr när filmen inte slutar
som man förväntat sig och man vill
att allt ska gå bra men nån bra
person i filmen dör... *snyft*

Vad mer?
Om jag bråkat med fästmön.
Eller bråkat ordentligt har vi nog
aldrig gjort, men vi har haft menings-
skiljaktigheter, då har jag gråtit för
jag blir så orolig att allt ska gå
käpprätt åt helvete...

Kan inte komma på nåt mer just nu iaf.

Dag 23

Mitt hem

Ja, vad ska jag säga om detta?

Kanske det här kommer att låta som
världens sämsta klyscha eller nån
dålig romantisk film, men men...

För länge sen hade jag svarat att
mitt hem är i Hillersbo, hos mina
morföräldrar.
Senare hade jag svarat att mitt
hem är där jag lägger min hatt.
Nu svarar jag att mitt hem är
där min älskling är. Det är hos
henne jag känner mig hemma oavsett
var vi bor.

Dag 22

Det här upprör mig

Det borde ju vara ganska enkelt att
tänka ut.

Folk som lägger sig i saker de absolut
inte har med att göra. Blir riktigt
jävla arg när jag får höra att jag har
gjort nåt som jag inte har en aning om
själv. Eller när folk är så nyfikna och
ska veta nåt som de inte behöver veta
nåt om.

Om nån skadar min familj. Det är en synd
som jag belägger med riklig bestraffning.
Så var snäll mot de jag håller kär!

Dag 21

Mina dåliga sidor

Det är väl ungefär samma sak som dåliga
vanor, men visst kan jag väl rada upp
ett par dåliga saker.

Mitt humör, har kort stubin
Mitt minne, det är också kort
Jag misstolkar ofta saker
Svartsjuk, fast lindrigare nu än förut
Förstorar upp saker

Finns nog fler dåliga sidor, men jag
tror inte jag vill lägga till fler.

Dag 20

Mina förebilder

Jag får väl rikta in mig på de två
som lärde mig något som var användbart.

Min far, när jag var ung.
Det var krut i gubben då, minsann!
Han kunde nog göra allt. Snickra, meka,
måla, tapetsera, idrotta, laga leksaker.
Ja, allt.

Som barn förstod jag inte hur duktig han
var, det är nu när jag märker hur mycket
tid och energi barn behöver av en vuxen,
som jag uppskattar allt han gjorde för mig.
Synd att jag inte hann tacka honom för det.

Den andra är min morfar.
Jag var ju väldigt ofta med honom när jag
var liten spoling. Lyssnade och lärde.
Där fick jag in etik och moral, rätt och
fel och en massa annat som har hjälpt mig
att ta ut riktlinjer och ståndpunkter i livet.
Han lärde mig också hur man jobbar med olika
saker och jobba hårt. Men aldrig tvingade han
mig att göra något. Bara sa nåt i stil med:
Det går bättre nästa gång.
Jag saknar min morfar.

Sen finns det en tredje person som jag vill
nämna, även fast han inte varit med i min
uppväxt, utan tillkommit senare i mitt liv.
Han har alltid varit en snäll och
trevlig människa mot mig. När jag pratat med
honom så blir jag lugn inombords tack vare
att han är så lugn till sättet. Det han säger
brukar ofta vara som små visdoms-ord.
Jag vill på något sätt bli likadan som han.
Allt jag fått höra om honom är så positivt
och precis som han verkar i mina ögon.
Vet inte helt säkert varför jag är så imponerad
av honom, men jag är väldigt glad att han finns.
Tack, Bosse!

Dag 19

Detta ångrar jag

Den listan blir nog milslång.
Några exempel är väl att jag önskar jag
hade lyssnat mer på de "äldre".
Jag menar, de hade ju redan gått igenom
en hel del och visste ju lite hur framtiden
ser ut med tanke på jobb, utbildning och sånt.

Fast ändå tror jag att det är samma sak
från en generation till nästa. För nu står
jag och tjatar på yngre att det är viktigt att
lära sig saker och att få ett bra jobb o.s.v.
Lyssnar de?

Ångrar också att jag inte varit så elak, utan
hållit mig på rätt sida om lagen och varit lite
snällare mot andra människor.

Nej, när det kommer till summan av det hela
så är jag nog ändå rätt nöjd. Alla jä..a snedsteg
ledde till att jag är den jag är idag. Och det är
en människa som jag inte ångrar att den finns.

Dag 18

Ett pinsamt ögonblick

Hmmm...
Nu har jag stirrat på titeln i ca
10 minuter och kan inte komma på
ett enda pinsamt ögonblick.
Jag vet ju att jag upplevt såna,
men kan inte komma ihåg ett enda
konkret ögonblick...

Jo, nu kom jag på ett!
Tror jag gick i nian när det hände.
Skulle hålla ett föredrag i klassen,
vi var indelade i grupper om två.
Jag vet att det var nån tjej och jag
som skrev om gruvor i Sydamerika.

Man skulle stå framme vid tavlan och
prata inför alla andra.
Jag HATAR att stå och prata inför folk!
Hur tråkigt och pinsamt som helst.
Hur som, när jag började läsa det jag
skrivit inför hela klassen, så säger
lärarinnan åt mig att jag läser för tyst.
Jaha, jag höjer rösten.

Eftersom det är ett ointressant och tråkigt
ämne, så är jag tvungen att läsa innantill.
Självklart missar jag nåt ord ibland, varpå
lärarinnan säger att jag ska sluta läsa
rakt av och berätta mer flytande.
Jo, hej vad bra det gick! Hade ju inte en
susning om vad jag babblade om, så hela
klassen skrattar och jag känner mer och mer
att jag blir förbannad och tycker det är
pinsamt och blir generad.

När jag pratat klart satte jag mig med ryggen
mot klassen medan tjejen läste sitt.
Fick höra pikar resten av året i stil med:
"Å fan, är det du Robban, jag kände inte
igen dig framifrån."

Pinsamt ögonblick...

Dag 17

Barndomsminne

Om jag ska tänka på ett barndomsminne
så får det nog bli tillbaka till 1981.

Jag "hjälpte" min pappa att bygga en altan.
Tror ju att jag mest var i vägen, men
hur som helst så hade jag en liten flätad
korg med verktyg. Kommer ihåg att det fanns
en 30 cm lång såg med rött plasthandtag, en
liten hammare, en stor skruvmejsel med rött
grepp (som jag har kvar än idag), en liten
svart hov-tång och en avbruten tumstock.

Jag minns inte så mycket av själva byggandet
men jag vet att jag fick nån liten träbit
som jag sågade i och sen försökte slå i en
spik. Min far måste ha skrattat gott åt mina
tappra försök.

Dessvärre skrattade han inte när jag tyckte
att vi skulle gömma husnyckeln mellan bräd-
springorna. Undrar om nyckeln finns kvar där
än...
Jag var mycket för att gömma nycklar, tror jag,
för kort därefter så placerade jag bilnyckeln
i brunnen utanför huset. Sen satt jag och grannen
och fiskade där. Fick ju aldrig napp...

Ja, det blev ju ett minne där också.

Dag 16

Första kyssen

Hopp och hej.
Det var ju ett tag sen jag ens försökte
tänka på den. Det är ju liksom helt
omöjligt att komma ihåg. Har inte en
aning om vem, när, hur eller varför.

Nej, den enda viktiga första kyssen är
den sista första kyssen och den vet jag
precis vem den var med. Istället för att
kopiera texten så får jag väl länka till
älsklingens inlägg.

Dag 15

Mina drömmar

Oj, oj, oj...
Den blir ju långt ifrån lätt!

Jag har ju möjliga och omöjliga drömmar.
Kan ju lika gärna skippa de omöjliga.
Men en dröm är iaf att vinna några miljoner
på triss eller liknande.

Vore kul om jag hade så pass mycket pengar
att jag inte var tvungen att jobba, utan
kunna göra det jag vill göra och fixa så
jag kan jobba åt mig själv. Typ en egen
verkstad där jag bygger om bilar och hjälper
kompisar att fixa deras drömbilar.

Eller kunna starta något i stil med en motorgård.
Vore kul att kunna hjälpa ungdomar och ha kul
själv samtidigt.

Det var jobb-drömmar det.
En annan dröm som hänger ihop lite med jobb,
är ju att kunna ha arbetsplatsen nära hemmet.
Så att ha en gård med verkstad och en stor
inhängnad för cross och rally vore ju inte fel.

Riktigt härligt att kunna bara knalla utanför
dörren och vara på "jobbet" men ändå nära hemma
om det är nåt som händer under dagen.

Har ju en annan dröm, som jag haft ett tag.
Att få leva ett långt och lyckligt liv med
min fästmö. Att få gifta mig med henne.
Att få barn med henne.
Det är ju många små drömmar jag har med henne,
men det var de stora.

Och nu ska jag sätta mig och drömma vidare...

Dag 14

Dåliga vanor och laster

Ja, det finns väl några saker jag skulle
kunna ta upp...

För att nämna några:
(dessa är bara halv-sanna påståenden)

Jag är en dålig förlorare
Är alldeles för stort fan av energi-dryck
Hatar sena ankomster
Har kort stubin

Och enligt fästmön:
(dessa är förstås total lögn!)

Jag pratar för mycket
Gnäller för mycket
Klagar på hur folk kör
Antyder saker i onödan

Dag 13

En vanlig dag hos mig

Jo, tjena!
Hur ska jag kunna beskriva en sån,
när alla dagar är olika?

I väldigt grova drag så ser ju dagarna
lite lika ut, men ändå olika.
Dagis, skola, jobb, lunch, hästarna är
väl fasta punkter men annars vet jag inte.

Det kan vara allt från en lugn dag med film
och fogliga barn till busborgen, magsjuka
och Sundsvall-resa med tillhörande tjat om
"är vi framme?"

Om de stora barnen inte är med så brukar
vi dra iväg på små "mini-resor" eller grilla
och ibland kolla film o bara slappa.
Beror på humör, tid och lust.

Som sagt, svårt att beskriva en vanlig dag
när de alltid är olika.

Dag 12

10 saker du inte vet om mig

En sån där lista som ska vara pinsam
eller avslöjande då förstås...
Ja, det jag vill hålla hemligt,
förblir hemligt. Så det så!

1. Jag var väldigt blyg när jag var yngre.

2. Ibland petar jag näsan även fast folk
sitter nära och tittar. (Min näsa, mitt liv)

3. Jag dricker ca 12 koppar kaffe per dag.

4. Jag önskar jag var flintskallig.

5. Min penis är... Ha, trodde ni att ja tänkte
berätta det? Nej, det är bara fästmön som
behöver veta. Men min näsa är ca 2,8 cm...

6. Jag fryser lätt om fötterna.

7. Efter min pappa dog la jag till med några
av hans "ovanor" eller vanor...

8. Jag hatar att byta däck på bilar.

9. Jag är barnsligt förtjust i att leka med eld.

10. Min favoritbok är Röde Orm av Frans G Bengtsson.

Så, nu vet du lite mer om mig.

Peace out!

Dag 11

Mina syskon

Jag har ju bara ett syskon, som tur är.
En yngre bror.

Vad ska man säga om den då?

Jag tror att mina föräldrar skulle prova
om de kunde få två perfekta barn...
Oj, vad de hade fel! Det sprattlet som
kom ut efter mig var ju långt därifrån.
En bortskämd, gnällig, lat liten skit...
Dessutom är han totalt utseende-fixerad.

Ska alltid ha dyra märkesprylar,
oavsett om det gäller skor, kläder eller
glasögon.

Jag fick nog en syster...

Dag 10

Bloggfavoriter?

Jaha, finns ju egentligen bara en enda
blogg som jag följt. Det är fästmöns
blogg.

Tänkte vidga mina "blogg-vyer" lite
häromdagen, så jag klickade på en länk
som fästmön hade på sin blogg.

Det var hennes brors frus blogg. Det var
riktigt skoj läsning. Mycket bus och
allvar.

Så sammanfattningsvis:
Jag har väl inte mer än en bloggfavorit
egentligen. Lär väl aldrig bli nån hejare
på att följa fler heller, även om jag
gör ett "in-kik" ibland.

Dag 9

Min tro eller livsfilosofi

Spännande värre...

Jag är ju inte känd för att vara troende
direkt. Speciellt inte religöst troende.
Hade ju en epok i livet när jag var rätt
insnöad på fornnordisk mytologi. Asagudar
och liknande, men nån direkt övertygelse
har jag aldrig nått.

Livsfilosofin har jag väl skrotat nu.
Hade ett par filosofier eller citat som jag
levde efter förut:
"Lev fort, dö ung."
"Alla människor dör, men inte alla lever."

Nej, det enda som jag tror på och kan
kalla för filosofi nuförtiden är:
Kärleken.

Henne kan jag leva med och tro på och kan
ofta filosofera runt eller med.

Dag 8

Favoritsaker

Den tänkte jag rent instinktivt:
Fan va lätt!

Oj vad fel jag hade...
Jag kan ju inte räkna upp varenda
sak jag använder som en favorit.

Så favoritsaker... Hmmm...

Amazonen, datorn, gitarren
(dock är den för lite använd på
senaste tiden), Playstation 2,
böcker, 2 st svarta gummiringar
och sist, men långt ifrån minst,
förlovningsringen.

Det var de saker jag kan komma på.

Dag 7

Vänner var det...

Ja, såna har jag haft många.
Fast riktiga vänner vetefan om det var.
Var är de idag?

Har bara två vänner kvar...
Det ena är min barndomsvän som jag känt
sen drygt 30 år tillbaka.
Vi har nog gjort allt, pratat om allt o.s.v.
Sådana killar växer inte på trän direkt.

Sen har jag sambon, tillika fästmön.
Vi har ju känt varann länge och var
ju vänner långt innan vi blev ett par.
Vi pratar om allt och gör ju allt tillsammans.

Vad skulle jag göra utan dessa två?
Jag älskar er båda otroligt mycket,
fast på olika sätt.

Dag 6

Om det här var min sista dag,
så hoppas jag att den slutar bra.

Vill att min kära fästmö ska
veta hur mycket hon betytt för mig
och hur mycket hon har gjort för mig.

Just nu är jag jävligt plågad av det
faktum att vi nyss hade en argumentation.
Hur kan jag vara så korkad?

Önskar jag kunde styra mig själv bättre.
Vill inte att hon ska tycka illa om mig.

Hon är ju mitt liv, min vän, min kära,
det bästa jag har, mitt ALLT!

Om idag var min sista dag,
så hoppas jag verkligen att den slutar bra.

Dag 5

Vad är kärlek?

Hur ska jag kunna svara på det?
Jag brukar spekulera i om det är
en sjukdom, en känsla eller om
det är nåt helt annat.
Det är ganska kul att fråga andra
för man får ofta rätt olika svar.

Jag kan inte svära på att jag vet
vad kärlek är rent konkret, men
enligt mig själv är det den känsla
jag har i mig och det jag ger
till min fästmö så ofta jag kan.

Hoppas detta extremt vetenskapliga
svar ger någon klarhet...

Dag 4

Vilken mat jag bjuder på är enkelt.

Brukar bli råstekt potatis, stekt
fjärils-kotlett och bearnaisesås samt
rödvinssås. I vissa fall kan jag ju
variera på kött och såser, men fästmön
älskar ju råstekt potatis så det faller
iaf inte från menyn.

Har försökt mig på att fixa nån dessert
också, men inte lyckats något vidare där.

Dag 3

Mina föräldrar. Hmmm...

Jag har ju då bara en kvar i livet.
Min mamma.
Vi har haft en riktigt dålig relation.
Ända tills min far dog.
Farsan och jag pratade och var på
ungefär samma nivå, samtidigt som vi
ibland var en hårsmån från att slå
varann sönder och samman.
Gubben var jäkligt händig när jag var
liten, men nåt hände och han tappade
livsviljan när jag var i tonåren.
Sen gick det utför tills han dog 2009.

Då blev jag tvungen att prata med morsan.
Till en början var det nog svårt för
oss båda, för vi har ju liksom inte dragit
jämnt tidigare.

Men efter många bråk och mycket prat så
tror jag vi lärde känna varann.
Dock är det ca 30 år för sent, men
bättre sent än aldrig...

Dag 2

Min första kärlek var det ja...

För att det här ska bli korrekt så
får läsaren sätta sig in i min lilla
värld. Alltså, tänk dig att gruppen
Alphaville spelar sin hit "Forever young"
och det är din favorit-låt. Du har hört
den på radio och fastnade för den direkt.
Året är 1984 och du är 6 år gammal...

Så var omständigheterna när det hände.
Ja, jag gick på dagis och det var en
tjej där som också tyckte den var bra.
Klart att det uppfyllde alla krav för att
bli kär i henne.
Vad säger man? Kärlek vid första tonen...?
Jag har för mig att hon hette Nina, men
kan inte svära på det. Blev inte mycket
med den kärleks-affären.

Jaha, det var min första kärlek det.

Dag 1

Jaha en presentation av mig själv...

Hmmm...
Ska dra kort, för jag vet inte så bra
hur jag är utåt sett och mig själv
vet jag redan för mycket om.

Är en 32 årig allmänt virrig kille.
Har vrickad humor och tycker om att
skratta. Bjuder gärna på skämt på
egen bekostnad när humöret faller sig
på. Får höra av andra att jag är snäll
och har snälla ögon, vad det nu är...
Själv så vet jag vad jag gjort och
därför vill jag inte kalla mig snäll.

Gillar att hålla på med bilar. Speciellt
gamla veteranare och amerikanare.

Vad mer?

Jo, gillar många olika sorters musik
och har sett en uppsjö av filmer.
Behöver jag ens skriva nåt om fästmön?
Nej, jag får bara hänvisa till tidigare
inlägg så framgår det nog.

Mycket bloggande

Stal den här för den såg skoj ut.

Dag 01 - En presentation om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Vad bjuder jag på för mat?
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Om det här vore min sista dag
Dag 07 – Vänner
Dag 08 – Favoritsaker
Dag 09 – Min tro eller livsfilosofi
Dag 10 – Bloggfavoriter
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – 10 saker du inte vet om mig
Dag 13 – En vanlig dag hemma hos mig
Dag 14 – Dåliga vanor och laster
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Första kyssen
Dag 17 – Barndomsminne
Dag 18 – Ett pinsamt ögonblick
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Mina förebilder
Dag 21 – Mina dåliga sidor
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Mitt hem
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – Det här är jag bra på
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Saker jag saknar
Dag 29 – Det här ska jag bli när jag blir stor
Dag 30 – 10 dödssynder

Var ska jag börja?

Jag har ju varit nåt av en...
strul-putte, i brist på andra ord.

Alla negativa bitar jag levt med
sätter sina spår.
Det som är av ondo kan verkligen
fastna och lämna ärr.

Jag har byggt upp murar runt
alla känslor genom åren.
Gjort allt för att inte bli sårad,
men samtidigt inte kunnat släppa
in någon...

Men något hände.
Det började som en liten vibration,
djupt inom mig.
Den växte och blev ett skalv.
Den växer mer och blir en
total jordbävning.

Du får mina murar att skaka
och falla i bitar.
Du blottar alla känslor igen...
Mitt hjärta ligger helt öppet
framför dig.

Det är skrämmande, men jag är
inte rädd.
Ta det, om du vill, och gör
vad du vill med det.
För det tillhör dig...

Nu och för alltid

Tio månader

När vi befinner oss 10 månader
in i vårt förhållande så älskar
jag dig lika mycket eller mer än
jag gjort tidigare.

Varje dag när jag vaknar och ser
dig brevid mig, inser jag hur lyckligt
lottad jag är som har dig.

Vad hade jag varit om jag inte
följt med dig den där kvällen?
Vill inte ens tänka på det...

Jag kunde inte ha hamnat på ett
bättre ställe än nära dig.
Och att få leva ett långt och lyckligt
liv med dig är min högsta önskan.

Jag älskar dig!

Varje dag...

...så saknar jag dig.

...önskar jag att jag är på väg hem till dig.

...hittar jag en ny, gullig egenskap hos dig.

...blir jag påmind hur lycklig jag är.

...önskar jag att den inte tog slut så länge du är nära.

...älskar jag dig.

Att älska dig är enkelt

Jag älskar dig:

För att det faller sig naturligt för mig.
För att jag vill det.
För att jag kan det.
För att du ger mig kärlek tillbaka.
För att du är ett stöd för mig.
För att du är som du är.
För att du lyssnar på mig.
För att du pratar med mig.
För att jag behöver dig.
För att du alltid finns här när jag behöver dig.
För att du är min bästa vän.

Jag älskar dig för att det är den enda
sanning jag vet aldrig kommer att ändras.
Jag älskar dig, så enkelt är det.

En blick...

...var allt som krävdes,
tårarna var nära.

Jag tar det från början:
Vi hade varit på Busborgen,
hela familjen, nu på väg hem.
Vi hade pratat om kvällsmat
och älsklingen och jag hade
fått fram att tjejerna ville äta
på McDonalds.

Sagt och gjort, vi åkte dit.
Väl där så gick alla tjejerna och
beställde medan jag o lill-killen
tog ett bord. Satt och väntade
på att de skulle bli klara med
beställandet, när jag ser lilla
tjejen stå med sökande blick
några meter bort. Hon såg mig
inte direkt för att det var mycket
folk där, så jag lutade mig ut
i gången och vinkade...

I samma ögonblick som hon ser
mig, spricker den osäkra minen
upp, hennes ögon skiner och
leendet är ett faktum.
Vilken otrolig känsla som
spred sig i mig!
Att verkligen SE hennes
villkorslösa kärlek för mig.
Helt underbart!

Hon vet det inte själv, men
en sån blick från min dotter
förgyller verkligen min vardag.
Jag var så nära att börja gråta.
Såna där stora, härliga
glädjetårar...

Jag älskar min familj, allihop.

Lugn

Som du vet har det ju varit en
hel del upp och ner, fram och
tillbaka med mina känslor.

Det har ju lugnat sig och jag hoppas
att det fortsätter hålla sig i
samma nivå nu.

Det är så jä-a skönt att du
hela tiden reparerar mig och
ser till att jag inte tappar all
verklighetsuppfattning.

Det är ju en total känsloresa
för mig, men jag vet ju också
att du går igenom en hel del
samtidigt. Jag hoppas att jag
är ett stöd för dig om du
behöver det.

Jag älskar dig och vår nya
familje-medlem. Mer än jag
kan beskriva.
Tack för att jag får vara en
del av ditt liv!

Nu var vi där

Idag hände det...

För att börja från början så måste jag ju
erkänna för min älskling att jag hade fel.

Nyfödda kan vara söta och gulliga.
Men jag har svårt att säga att jag har fel...

Hennes son föddes idag och jag har gått
igenom en hel berg-och-dalbana med
känslor!

Oj, vilken åktur!
F-n vad jag blev fast när de lade honom
i min famn! Hur ska jag nånsin kunna
toppa den känslan?

Välkommen, du efterlängtade!

Familjen är bäst

Att känna sig utanför är aldrig lätt.

Och jag kan garantera att det inte
är ett dugg roligt att känna sig
utanför i sin egen familj...

Vet inte varför jag hela tiden drabbas
av de här katastrof-tankarna.
På något sätt har jag fått för mig
att jag ska bli utanför.
Har också haft en massa underliga
drömmar om diverse olika händelser,
bl.a att jag inte skulle få komma in
i förlossnings-rummet.

Jag hoppas att de här tankarna bara är
en fas och att det är övergående.
Eller är det all oro och osäkerhet,
p.g.a att jag inte varit runt ett späd-barn
förut, som nu visar sig?

Vad det än är så vill jag känna mig
trygg i min, om än originella,
kärleksfulla familj igen...

Jag älskar er allihop!

Vad skulle jag göra...

...utan dig?

Allt som är vardag, sånt som
ingen ser som nåt särskilt...
Det är så mycket roligare att
göra med dig och till dig.

Laga mat, handla, titta på TV...

Jag är så överlycklig att få
ha sällskap av dig.
Ett privilegium som är få
förunnat.

Jag älskar dig, min kära fästmö.

Nytt år...

...och ny adress.

Känns bra att vara sambo med
världens bästa kvinna.
Har haft lite körigt med barnen
de senaste dagarna, tyvärr...
Det har tagit rätt hårt psykiskt,
dock mest på min älskling.
Jag mår dåligt när hon är ledsen,
känner att jag inte finns där och
att jag inte är tillräcklig.
Tycker allt är mitt fel o.s.v...

Fan va liten jag blir när jag hör
henne gråta...

Hoppas allt är på rätt köl snart igen
för jag vill att hon ska vara glad jämt!
Jag vill inte känna mig liten och
otillräcklig mer.

Jag vill höra dig skratta!
Älskar ditt skratt och dig.