Dag 20

Mina förebilder

Jag får väl rikta in mig på de två
som lärde mig något som var användbart.

Min far, när jag var ung.
Det var krut i gubben då, minsann!
Han kunde nog göra allt. Snickra, meka,
måla, tapetsera, idrotta, laga leksaker.
Ja, allt.

Som barn förstod jag inte hur duktig han
var, det är nu när jag märker hur mycket
tid och energi barn behöver av en vuxen,
som jag uppskattar allt han gjorde för mig.
Synd att jag inte hann tacka honom för det.

Den andra är min morfar.
Jag var ju väldigt ofta med honom när jag
var liten spoling. Lyssnade och lärde.
Där fick jag in etik och moral, rätt och
fel och en massa annat som har hjälpt mig
att ta ut riktlinjer och ståndpunkter i livet.
Han lärde mig också hur man jobbar med olika
saker och jobba hårt. Men aldrig tvingade han
mig att göra något. Bara sa nåt i stil med:
Det går bättre nästa gång.
Jag saknar min morfar.

Sen finns det en tredje person som jag vill
nämna, även fast han inte varit med i min
uppväxt, utan tillkommit senare i mitt liv.
Han har alltid varit en snäll och
trevlig människa mot mig. När jag pratat med
honom så blir jag lugn inombords tack vare
att han är så lugn till sättet. Det han säger
brukar ofta vara som små visdoms-ord.
Jag vill på något sätt bli likadan som han.
Allt jag fått höra om honom är så positivt
och precis som han verkar i mina ögon.
Vet inte helt säkert varför jag är så imponerad
av honom, men jag är väldigt glad att han finns.
Tack, Bosse!