...en bortglömd blogg.
Var ett bra tag sen jag skrev nåt.
Var in en vända för några dar sen, men det
blev inget skrivet. Brukar heller inte skriva
något om jag inte har något vettigt att skriva
eller inte är på humör.
Nu sker ett undantag.
Är långt ifrån att vara på bra humör.
Fast jag kanske ska ta det från början...
Har haft en jä-a massa saker att göra på gården
och i huset o trädgården, traktorn m.m.
Blir liksom 100 projekt på en gång.
Men en av de viktigare sakerna, enligt mitt
eget tycke är att få traktorn att fungera som
den ska och att det ska vara lätt att använda den.
Visst, det är svårt och tar lång tid, men vem f-n
skulle föredra att skotta flera hundra kvadratmeter
tomt och en hel väg för hand när man har en traktor?!
Har lagt ner många timmar på att fixa olika saker på
den och nu är det några saker kvar, som är nödvändiga.
Då tycker min fru att jag har lagt ner för mycket tid
och att jag borde göra annat:
Klippa gräset, passa lillen medan hon sorterar ut saker
från kartonger, bygga klart en garderob...
Allt detta kan jag göra, men det känns lite oviktigt och
saker som kan göras inomhus har vi hela vintern på oss
att göra.
Jag känner ju liksom lite press eftersom hösten är här
och jag vill inte ligga ute i vattenpölar eller snö och laga
och skruva på en traktor som borde vara fungerande
till vintern. Än mindre känner jag att jag vill börja skotta
snö klockan 3 på natten för att man behöver iväg med bilen
vid 7.30.
Nu blev det iaf så att vi skulle hjälpas åt att bygga klart
garderoben tillsammans. Gick bra igår och vi fortsatte en
stund idag, sen råkade jag säga att hon höll på att borra
ett hål snett. Aj som f-n!
Då ger hon bara upp!
Sen går hon in utan ett ord. Fast jag sa att det bara var att
fortsätta, det är ju liksom inte hela världen. Det går ju
att korrigera eller göra ett nytt hål brevid.
Men nej, icke sa Nicke!
Vid ett sånt tillfälle kokar jag över. Hade lust att gå lös med
vedyxan på hela logen. Ja, jag kanske har ADHD, men inte
f-n tycker jag att man ska ge upp och bara skita i allt för
en småsak. Och inte tycker jag att jag överreagerar heller.
Om man bara ska ge upp för en sån liten sak, hur ska jag
då tolka det som hänt i vår relation för drygt ett år sen???
Eller när vi nu har en bagatell på halsen, ska jag också
bara ge upp?
Är det skilsmässa och slut på vår relation då?
Ta dig i kragen och gå ut och borra det förbannade hålet:
snett, rakt eller åt vilket jävla håll du vill!!!
Bara det är ett hål i den satans regel-jäveln så blir jag nöjd!
Och om du inte vill mer sen, så är det väl så,
men då finns det iaf hopp för garderoben och även
mänskligheten inklusive oss...
