Tankar...

Ett helt år har passerat.

Kan knappt tro det själv...

Vart sprang det året?

Vi gjorde ju en hel del förra sommaren.

Tror vi var runt halva Sverige, hälsade

på vänner och släktingar. Det blev grillning,

bilfärder, bröllop och annat.

Vintern var bara lång och kall...

Och nu går man i väntans tider.

Flytt, nya idéer, jobb och bröllop.

Känns ju lite skumt att man ska gifta sig.

Har haft en del funderingar kring hur det

ska gå och hur livet kommer att bli...

Efter mycket funderingar, tankar och minnen

så kom jag fram till detta:

14 års längtan efter dig.

1 år tillsammans med dig.

Och fortfarande så ser jag den där 14 åriga, söta,

mörkhåriga tjejen jag blev kär i för så länge sen!

Även om vi blivit äldre och ändrat oss en del sen

dess, så är jag beredd att satsa mitt liv på att den

bild jag har av dig inte kommer ändras om jag så

lever 100 år till!

Jag älskade dig igår, jag älskar dig idag och jag

kommer älska dig imorgon

Dag 30

10 dödssynder

Ja, de här jä-a dödssynderna knäcker mig!

Jag kan inte komma på 10 saker...

Får väl ta lite i taget då.

1. Att ligga med bästa vännens partner

2. Att bära hand på min familj

Dag 29

Det här ska jag bli när jag blir stor

Min första, spontana tanke är: vuxen?

Min andra tanke: när blir jag stor?

Är ju 32 nu, snart 33, är man vuxen då eller stor?

Om jag ska tolka frågan lite som jag vill, så blir

svaret ungefär så här:

När jag var liten hade jag ett par drömmar om vad

jag ville bli. Det ena var rock-stjärna. Ville bli lika

stor som Joey Tempest (sångare i Europe för er som

kanske inte vet). Fast jag ville inte stå på scen...

Har alltid haft lite svårt för att stå framför en grupp

främlingar, så jag fick ge upp den drömmen.

Det andra var bonde, precis som min morfar. Min kusin

och jag satt och pratade om att köpa min morfars gård

och göra det ena och det andra. Vi skulle ha den traktorn

och de djuren o.s.v...

Jag blev inte mång-miljonär innan morfar sålde gården,

så det blev inte bonde av mig heller.

Så vad blev jag då?

Ja, något åt bondehållet kanske. Vet ju en del om jord-

och skogs-bruk. Trivs bland maskiner och tycker om att

jobba fysiskt. Bilmekaniker passar mig. Det trivs jag med.

Hoppas jag kan starta en egen verkstad nån dag...

Dag 28

Saker jag saknar

Den var lätt!

80 och 90 talet.

Då var man ju någorlunda ung och oförstörd.

Dessutom hade man en kropp som inte var

trasig och ett huvud som var med i leken.

Tur att jag ändå är älskad. Skulle vara illa om

jag bara hade mig själv OCH ett trasigt chassi.

Saknar även musiken som gjordes förr.

Känns som att det var mer själ i musiken förut.

Saknar också min nalle ibland, men det är en

historia jag inte skriver här.

Dag 27

Min favoritplats

I sildan...

Behöver inte säga mer

Dag 26

Mina rädslor

Ytterligare en svår sak...
Har upptäckt att jag får lära mig
om mig själv när jag skriver om alla
de här rubrikerna. Känns lite udda
att inte vara riktigt säker på vad jag
känner och vet om mig själv.

Rädslor var det visst...

Jaha, sniglar hamnar ju i topp.

Sen tror jag att jag är rädd för att
bli helt ensam. Verkligen helt ensam.
Känns som en skrämmande tanke.

Är även rädd för att vara "obrukbar".
Att inte klara av att göra saker som jag
är van att klara. T.ex bli av med armarna.

Sniglar är verkligen inte roliga...

Likgiltighet. Det vill jag inte ha eller
vara. Vill ha aktion och reaktion.
Frågor och svar.

Och det här kan låta sjukt, men jag är
rädd för mig själv. Vet vad jag är kapabel
till och det är MYCKET destruktivt skit!

Vill inte bli den jag var, vill bara

fortsätta vara som jag är.

Sist men inte minst: Sniglar.
Dessa slem-lämnande, utdragna, vidriga
små jävla dregeldroppar! Fy fan såna
värdelösa och onödiga ting. Försvinn!

Dag 25

Det här är jag bra på

Då blev jag tvungen att vända mig till
en som bor ihop med mig...

Enligt henne:
"Lapa bäver"
Fingerfärdig
Kyssas
Och där tröttnade jag för det enda som
kommer från henne är sex-relaterat...

Enligt mig själv:
Skruva bilar
"Bygga" ljud (både bil & hemljud och till dator)
Teknisk, klarar den mesta tekniska utrustning
Datorer. Är/har varit grym på att bygga,
laga, installera och fixa fram program
till datorer.
Hitta logiska lösningar på diverse problem
Sudoku
Bilspel på PS, PC och annat

Dag 24

Det här får mig att gråta

En sorglig film.
Jag avskyr när filmen inte slutar
som man förväntat sig och man vill
att allt ska gå bra men nån bra
person i filmen dör... *snyft*

Vad mer?
Om jag bråkat med fästmön.
Eller bråkat ordentligt har vi nog
aldrig gjort, men vi har haft menings-
skiljaktigheter, då har jag gråtit för
jag blir så orolig att allt ska gå
käpprätt åt helvete...

Kan inte komma på nåt mer just nu iaf.

Dag 23

Mitt hem

Ja, vad ska jag säga om detta?

Kanske det här kommer att låta som
världens sämsta klyscha eller nån
dålig romantisk film, men men...

För länge sen hade jag svarat att
mitt hem är i Hillersbo, hos mina
morföräldrar.
Senare hade jag svarat att mitt
hem är där jag lägger min hatt.
Nu svarar jag att mitt hem är
där min älskling är. Det är hos
henne jag känner mig hemma oavsett
var vi bor.

Dag 22

Det här upprör mig

Det borde ju vara ganska enkelt att
tänka ut.

Folk som lägger sig i saker de absolut
inte har med att göra. Blir riktigt
jävla arg när jag får höra att jag har
gjort nåt som jag inte har en aning om
själv. Eller när folk är så nyfikna och
ska veta nåt som de inte behöver veta
nåt om.

Om nån skadar min familj. Det är en synd
som jag belägger med riklig bestraffning.
Så var snäll mot de jag håller kär!

Dag 21

Mina dåliga sidor

Det är väl ungefär samma sak som dåliga
vanor, men visst kan jag väl rada upp
ett par dåliga saker.

Mitt humör, har kort stubin
Mitt minne, det är också kort
Jag misstolkar ofta saker
Svartsjuk, fast lindrigare nu än förut
Förstorar upp saker

Finns nog fler dåliga sidor, men jag
tror inte jag vill lägga till fler.

Dag 20

Mina förebilder

Jag får väl rikta in mig på de två
som lärde mig något som var användbart.

Min far, när jag var ung.
Det var krut i gubben då, minsann!
Han kunde nog göra allt. Snickra, meka,
måla, tapetsera, idrotta, laga leksaker.
Ja, allt.

Som barn förstod jag inte hur duktig han
var, det är nu när jag märker hur mycket
tid och energi barn behöver av en vuxen,
som jag uppskattar allt han gjorde för mig.
Synd att jag inte hann tacka honom för det.

Den andra är min morfar.
Jag var ju väldigt ofta med honom när jag
var liten spoling. Lyssnade och lärde.
Där fick jag in etik och moral, rätt och
fel och en massa annat som har hjälpt mig
att ta ut riktlinjer och ståndpunkter i livet.
Han lärde mig också hur man jobbar med olika
saker och jobba hårt. Men aldrig tvingade han
mig att göra något. Bara sa nåt i stil med:
Det går bättre nästa gång.
Jag saknar min morfar.

Sen finns det en tredje person som jag vill
nämna, även fast han inte varit med i min
uppväxt, utan tillkommit senare i mitt liv.
Han har alltid varit en snäll och
trevlig människa mot mig. När jag pratat med
honom så blir jag lugn inombords tack vare
att han är så lugn till sättet. Det han säger
brukar ofta vara som små visdoms-ord.
Jag vill på något sätt bli likadan som han.
Allt jag fått höra om honom är så positivt
och precis som han verkar i mina ögon.
Vet inte helt säkert varför jag är så imponerad
av honom, men jag är väldigt glad att han finns.
Tack, Bosse!

Dag 19

Detta ångrar jag

Den listan blir nog milslång.
Några exempel är väl att jag önskar jag
hade lyssnat mer på de "äldre".
Jag menar, de hade ju redan gått igenom
en hel del och visste ju lite hur framtiden
ser ut med tanke på jobb, utbildning och sånt.

Fast ändå tror jag att det är samma sak
från en generation till nästa. För nu står
jag och tjatar på yngre att det är viktigt att
lära sig saker och att få ett bra jobb o.s.v.
Lyssnar de?

Ångrar också att jag inte varit så elak, utan
hållit mig på rätt sida om lagen och varit lite
snällare mot andra människor.

Nej, när det kommer till summan av det hela
så är jag nog ändå rätt nöjd. Alla jä..a snedsteg
ledde till att jag är den jag är idag. Och det är
en människa som jag inte ångrar att den finns.

Dag 18

Ett pinsamt ögonblick

Hmmm...
Nu har jag stirrat på titeln i ca
10 minuter och kan inte komma på
ett enda pinsamt ögonblick.
Jag vet ju att jag upplevt såna,
men kan inte komma ihåg ett enda
konkret ögonblick...

Jo, nu kom jag på ett!
Tror jag gick i nian när det hände.
Skulle hålla ett föredrag i klassen,
vi var indelade i grupper om två.
Jag vet att det var nån tjej och jag
som skrev om gruvor i Sydamerika.

Man skulle stå framme vid tavlan och
prata inför alla andra.
Jag HATAR att stå och prata inför folk!
Hur tråkigt och pinsamt som helst.
Hur som, när jag började läsa det jag
skrivit inför hela klassen, så säger
lärarinnan åt mig att jag läser för tyst.
Jaha, jag höjer rösten.

Eftersom det är ett ointressant och tråkigt
ämne, så är jag tvungen att läsa innantill.
Självklart missar jag nåt ord ibland, varpå
lärarinnan säger att jag ska sluta läsa
rakt av och berätta mer flytande.
Jo, hej vad bra det gick! Hade ju inte en
susning om vad jag babblade om, så hela
klassen skrattar och jag känner mer och mer
att jag blir förbannad och tycker det är
pinsamt och blir generad.

När jag pratat klart satte jag mig med ryggen
mot klassen medan tjejen läste sitt.
Fick höra pikar resten av året i stil med:
"Å fan, är det du Robban, jag kände inte
igen dig framifrån."

Pinsamt ögonblick...