Vet inte varför...
Har ju massor av saker jag vill skriva,
men jag tar mig inte tid till det.
Konstigt, det där. Nu borde jag verkligen
göra det, för sen kommer det inte finnas
någon tid alls.
Jaja, den som lever får se hur det blir.
Ska ju som sagt flytta snart och efter flytt
blir det ju en massa "att göra" som står på
schemat. Längtar med viss rädsla; sommaren
kommer inte räcka till åt alla projekt.
Var iväg till fästmöns kompis för ett tag sen.
Kom lagom dit när jag fick en fråga om jag kunde
kolla på en 4-hjuling som inte ville starta.
"Visst, glo på den kan man ju alltid..."
Och några timmar och en semi-skitig, tjurskallig
bilmek senare så knarrade leksaken igång!
Blev en grundlig genomgång: startmotor, stift,
gnista, soppa, förgasare, slangar och bränslejusteringar.
Helt klart kul och att sen se den lille ägaren överlycklig...
Oj oj oj, vad jag kunde känna igen mig som ung!
Den belöningen är mer värd än pengar.
Grabben brände tydligen gummi i flera timmar efter vi åkt!
Skönt att känna sig nyttig ibland också.
Kan ju erkänna att jag ibland saknar den känslan.
Att vara tillsammans med farsan och skruva på nåt
och känna att man gjort nåt häftigt experiment som
sen funkar som planerat!
Eller att ha en son brevid som hjälper till efter bästa
förmåga och som jag kan lära det jag kan...
Ja, det vore ju jävligt coolt om man fick en dotter som
var inne på mekanik och bilar, men det är nog inte
lika vanligt, tyvärr.
Men tänk om...
"Grabbarna står vid den lokala korv-mojen och skryter
om sina dekal-trimmade vrålåk. Då kommer en liten tjej
fram och säger försiktigt, men halvstöddigt att hon nog
kan hänga på killarna om de låter henne vara med.
Hahaha, blir svaret. Visst, säger nån, jag kan visa hur det
går till när du får äta grus...
Döm om hans förvåning när hon går till sin bil för att racea:
Pappa har hjälpt henne dra ihop en neon-rosa Amazon med
kraftigt preppad B20 under huven på ca 180 hästar..."
Ja, drömma går ju bra.
Bara att se vad framtiden har att erbjuda mig.
