Till min fästmö

Nu när du sagt ja, hoppas jag att
allt går som vi tänkt.

Jag hoppas jag kan tillgodogöra
alla dina önskningar och behov.
Jag vill kunna finnas där för dig
i alla lägen och situationer.

Framför allt vill jag fortsätta
få älska dig fram till min sista dag.

Jag älskar dig, Tove.

MINA(!) tankar om att få barn

Mitt liv är på väg att ändras väldigt mycket.
Jag är livrädd för vad framtiden bär med sig.
Samtidigt är jag förväntasfull och glad.
Vad ska jag säga till dig?
Vad ska jag göra med dig?

Jag kanske aldrig får vara med om det här igen,
så jag vill göra allting rätt från början.
Men jag vet ju inte hur allt går till…
Jag är nybörjare, precis som du.

Tänk att det kan vara så svårt och samtidigt så lätt…
Allt som har med dig att göra.
Jag hoppas att du kommer att känna dig älskad.
Och jag hoppas att du kommer att älska din mor
lika mycket som jag gör.

Att ett nytt liv kan innebära så mycket.
Det har fått mig att tänka på mitt eget liv
och fått mig att förstå min egen dödlighet.

Du kanske inte är mitt kött och blod,
men det första jag vill säga är: Välkommen hem
Jag tar emot dig med öppet sinne och
med öppna armar.

Min älskling kan hon

Att bara få krypa upp brevid dig
och hålla om dig.
Eller att få kyssa dig passionerat.
Att känna din hand ta på mig.
Att få älska med dig.

Allt känns så ljuvligt.
Jag är så in i ... förälskad i dig.

Du är så varm och har ett gott hjärta.
Allt du säger och gör är så mycket
bättre än det jag upplevt tidigare.
Att du accepterar mig som
jag är... (vilket jag fortfarande inte förstår)
Tänk att till och med ett
fiasko som jag kan bli något,
tack vare dig.

Du är så perfekt som en människa
någonsin kan bli!
Jag älskar dig

Bonuspappa...

...eller plastfarsa, extrapappa. Namnen är många.

Jag har just nu 2 st barn och ett till på väg.
Det som är lite udda är att de inte är mina.
Jag älskar dem som om de vore mina egna.
Fast gör jag det egentligen?

Jag vill iallafall tro det.
Men hur ska jag veta...?

För att få lite svar gick jag ut och sökte på nätet.
Skrev in ord som "styvpappa, orolig, funderingar m.m"
Hittade en blogg av Mille Lansburgh ett inlägg som heter
"Längtan".

Det gick lite som mina funderingar, men en av kommentarerna
fick mig att ifågasätta mig själv mer!

Är det så att jag inte älskar barnen fast
det känns så???

Nej, det kan inte vara rätt!
Jag VET att jag gör det och tänker fan
inte låta nån säga annorlunda!!!

Det barn som inte har fötts än blir kanske
svårare att säga nåt om än.
Men jag tänker fortsätta ha samma
inställning som jag haft:
Om jag är pappa, så är jag.
Oavsett biologiskt eller inte.
Där har ni MIN syn på det!


P.S. I love you ("mamma")

Jag förstår inte...

...hur du kan tro att jag ska gå ifrån dig.
Om det är någon som tjänar på vårt
förhållande, så är det JAG.

Jag har fortfarande inte fattat vad DU
föll för hos mig.
Jag är överlycklig för att du vill ha mig.

Det finns ju bara EN kvinna jag vill dela
mitt liv med och det är med DIG!
Du vet ju vad som stundar och jag
hoppas att du inte ändrar dig.
För mig är det livet ut som gäller
efter att du svarat...

Du underbara, vackra älskling.
Om du bara visste hur bra du får
mig att må när du tittar på mig med
dina bruna rådjurs-ögon. Och sen
ler med dina sammetslena läppar,
som jag älskar att kyssa samtidigt som
jag drar handen genom ditt mjuka,
glänsande hår.

Nej du, min kära. Du måste vara galen
om du tror att JAG skulle lämna DIG.
Jag älskar dig ju mer än livet självt.

Konsten...

...att se, höra, lyssna, känna, minnas, glömma...


Att se på dig med rättvisa blickar
Att höra vad du säger och verkligen lyssna på dig
Att känna dig nära och röra vid dig
Att minnas alla roliga och underbara stunder
Att glömma tråkiga minnen
Att alltid finnas tillhands
Att vara ett stöd i svåra stunder
Att bara vara din
Att bli älskad av dig
Att älska dig ett helt liv

Det är bara några av de saker jag är, gör och vill göra...