Dag 18

Ett pinsamt ögonblick

Hmmm...
Nu har jag stirrat på titeln i ca
10 minuter och kan inte komma på
ett enda pinsamt ögonblick.
Jag vet ju att jag upplevt såna,
men kan inte komma ihåg ett enda
konkret ögonblick...

Jo, nu kom jag på ett!
Tror jag gick i nian när det hände.
Skulle hålla ett föredrag i klassen,
vi var indelade i grupper om två.
Jag vet att det var nån tjej och jag
som skrev om gruvor i Sydamerika.

Man skulle stå framme vid tavlan och
prata inför alla andra.
Jag HATAR att stå och prata inför folk!
Hur tråkigt och pinsamt som helst.
Hur som, när jag började läsa det jag
skrivit inför hela klassen, så säger
lärarinnan åt mig att jag läser för tyst.
Jaha, jag höjer rösten.

Eftersom det är ett ointressant och tråkigt
ämne, så är jag tvungen att läsa innantill.
Självklart missar jag nåt ord ibland, varpå
lärarinnan säger att jag ska sluta läsa
rakt av och berätta mer flytande.
Jo, hej vad bra det gick! Hade ju inte en
susning om vad jag babblade om, så hela
klassen skrattar och jag känner mer och mer
att jag blir förbannad och tycker det är
pinsamt och blir generad.

När jag pratat klart satte jag mig med ryggen
mot klassen medan tjejen läste sitt.
Fick höra pikar resten av året i stil med:
"Å fan, är det du Robban, jag kände inte
igen dig framifrån."

Pinsamt ögonblick...