Vilset barn söker sin far

Tårarna rinner.

Det verkligen forsar tårar.

Vet inte varför jag plågar mig själv gång på gång.

Har kollat på foton från min fars 40-års dag.

Han såg verkligen annorlunda ut då mot den

sista tiden han levde.

Han ser så glad ut på bilderna, så lycklig...

Var fan tog den figuren vägen?

Va, pappa? Var blev han av?

Jag kommer ihåg din korta stubin och dina

svordomar. Kommer ihåg många onda saker.

Men då var du ju för helvete levande!

Vad i helvete var det som knäckte dig?!

Vad fick dig att välja bort ditt liv?

Att sakta tyna bort...

Jag vill veta. Jag vill fråga dig.

Jag kommer även ihåg många bra saker.

Många bra minnen.

Nu skulle du blivit farfar också.

VARFÖR ÄR DU INTE HÄR????!!!!!

SVARA DÅ!!!

Jag hatar tystnaden som blir...

Inget svar, ingen pappa.

Bara dessa tårar.