Familjen är bäst

Att känna sig utanför är aldrig lätt.

Och jag kan garantera att det inte
är ett dugg roligt att känna sig
utanför i sin egen familj...

Vet inte varför jag hela tiden drabbas
av de här katastrof-tankarna.
På något sätt har jag fått för mig
att jag ska bli utanför.
Har också haft en massa underliga
drömmar om diverse olika händelser,
bl.a att jag inte skulle få komma in
i förlossnings-rummet.

Jag hoppas att de här tankarna bara är
en fas och att det är övergående.
Eller är det all oro och osäkerhet,
p.g.a att jag inte varit runt ett späd-barn
förut, som nu visar sig?

Vad det än är så vill jag känna mig
trygg i min, om än originella,
kärleksfulla familj igen...

Jag älskar er allihop!