En vanlig dag...

...kan bli en mardröm.

Jag kan helt plötsligt slås av en ond tanke.
Tanken kan vara: "tänk om jag skulle tappa
dig när du ska ur badkaret" eller "tänk om
du blir påkörd när du är lite äldre" eller
"tänk om du möter en våldtäktsman".

Överallt lurar dolda faror!
Kommer jag någonsin att våga släppa ut dig
i vår förrädiska, våldsamma och olycksdrabbade värld?

Jag vet att jag någon dag blir tvungen,
men en liten del av mig hoppas att vi ska
slippa komma dit. Du är ju så liten och
söt, sårbar och oskyldig, ömtålig och go.

Uttrycket: "En förälder ska aldrig behöva
begrava sitt barn" har etsat sig fast i mitt
huvud och vägrar lämna det.
Tänk att en elak, hatisk och jävlig figur som
jag ska oroa mig för något så litet.
Men jag ÄR verkligen livrädd att något
ska hända...
Vill inte ens gissa vart mitt huvud skulle
ta mig då.

Hur kan föräldrar släppa taget om sina barn
och låta de upptäcka världen på egen hand?
Är det ens fysiskt möjligt?

Jag älskar min dotter och skulle göra precis
VAD SOM HELST UTAN ATT BLINKA
för att skydda henne och jag hoppas innerligt
att jag finns där om och när du behöver mig!
Min Bianca, min "liten" pappa älskar dig