Den oätbara "kräftan"

Idag hade jag en obehaglig klump i magen.
Skulle in till sjukan och kolla upp ett
födelse-märke som nyligen tillkommit.

Normalt sett så har jag barn runt omkring
som upptar tiden eller nåt att göra i övrigt.
Men när jag satt helt själv hos min mor
och bara hade mina tankar och insåg
vad som var det värsta tänkbara scenariot
så blev jag riktigt orolig.
Det händer inte ofta att jag är rädd
eller nervös, men nu kändes det inte bra.

Jag har ju hört om cancer många gånger
och det är inget jag vill prova ha.
På kort tid hann tankarna rusa igenom
liv och framtid. Barn, bilar, sjukhus,
otrohet, katter, föräldrar...

Ja, livet är skört och inget jag vill kasta
bort. Jag har redan skickat flera år åt
helvete på sånt som inte betytt något,
så det blev en rask tankeställare.

Med facit i hand så vet jag ju att det inte
var något farligt, men huvudet är kvar på
"tänk om..."

Tänk att det ALLTID är nåt skit som ska
ligga och jaga i hasorna!