Nu har du funnits hos mig i 9 dagar.
Men det känns som om du varit här
mycket längre, att jag aldrig varit
utan dig.
Du är som den sista biten i mitt livs
pussel, det som gjorde allt komplett.
Jag försöker att sätta ihop vettiga
meningar med hur jag känner för
dig, men vet inte om det är möjligt
att i skrift få fram det som finns
under min yta.
Jag älskar dig, Bianca.
Mitt barn, min "liten"
torsdag 23 februari 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar